Vart ska man börja?! ja i fredags var vi på min morfars begravning,sorligt var det men han har det mycket bättre nu iallafall. När vi kom därifrån så kände jag att det gjorde lite ont i ryggen men tänkte inte mer på det en stund,men sen blev det intensivare och ganska fort fattade jag att värkarna kommit igång. Vid halv elva ringde jag förlossningen och dom ville att vi skulle komma in så vi åkte på en gång,skönt att mamma,sven,frippe och christine var hos oss så vi kunde åka direkt. Vi var framme på sjukhuset vid kvart över elva och då var jag öppen ca 5 cm så jag gick och badade en stund och snabbt blev värkarna ännu värre så barnmorskan tog hål på hinnorna och då gick det fort sen,hade kraftiga värkar i en halv timme sen kände jag att jaq ville krysta,sagt och gjort,jag krystade ut Leo på en enda värk,barnmorskan som jobbat i ca trettio år hade aldrig varit med om liknande,en super mamma:) fast det är ju inte alltid bra att det går för fort heller. Lyckliga föräldrar var vi(och är naturligtvis) Han vägde 4280g och var 52,5 cm lång,en riktigt stor kille. På morgonen kom barnläkaren in för att kolla på honom och även ta ett prov som är nytt,ingen av tjejerna har gjort det,man mäter syrehalten i blodet och kan i tid upptäcka om det finns nåt fel på hjärtat. Leos värden var inte så bra så vi fick gå över till avdelning 45 som tar hand om nya bebisar som är sjuk,väl där lade dom han i ett rum fullt med maskiner,slangar osv överallt,dom tog en massa prover och vi kunde bara se på,jag kunde knappt hålla tillbaka tårarna. Dom röntgade lungorna och gjorde ultraljud på hjärtat,hjärtat såg bra ut förutom att höger sida var lite större men så kunde det vara på bebisar som är nyfödda,i ena lungan såg dom att det var nåt,förmodligen lite fosterhinna kvar,en infektion. Så han fick en liten mask så han fick andas syrgas,han fick även en slang i näsan så han kunde bli sondmatad,elektroder som mätte puls osv...och även en nål i handen som han får antibiotika genom och då kunde jag inte hålla mig längre,tårarna kom forsandes,rädd att förlora honom,började t om att blöda näsblod,tack och lov att jag har världens underbaraste och starkaste man vid min sida som kunde trösta mig,utan honom vet jag inte vad jag hade gjort.

Idag så är Leo bortkopplad från alla apparater,har bara nålen i handen kvar som han får medicin genom, han är i princip helt frisk,men dom ville att han skulle äta antibiotika kuren fullt ut,alltså i 7 dagar. Så nu får vi vara ute och gå vart vi vill,även åka hem men vi måste ju vara här elva på förmiddagen och elva på kvällen så det är lika bra att vi är kvar,blir sånt himla åkandes annars. Johan åkte hem till flickorna i morse,mamma var barnvakt,fredag- tisdag och igår kom pappa ner och var med dom:) Imorgon åker dom upp till naggen så Johan kan komma ner hit igen,Kåre kom imorse och hämtade vovvarna så dom har det bra även dom. Jag håller tummarna på att vi får åka hem på lördag,dom sa att ibland äter man en kur i 10 dagar men det behöver förmodligen inte Leo.

Nu ska jag vila lite medans prinsen sover.

Over And Out!